— 286 —
fyra dagar han kamperat tillsammans med Panurge, hade han upptäckt, att åsnan hade ungefär samma böjelser som han själf. Också hon var böjd för lättja, fråsseri och vällefnad, och det var icke utan, att Gorenflot kände sig rörd af deras själsfrändskap. Det var således med saknad han skildes från Panurge, men han var för egoistisk att icke ändå hellre skiljas från henne än från Chicot, eftersom det var Chicot, som hade pengar.
Chicot kom snart tillbaka med två mulåsnor, och med deras hjälp tillryggalade de resande tjugu mil samma dag. På kvällen hade Chicot den glädjen att upptäcka de tre mulåsnorna utanför en smedja.
— Aha! sade han och drog djupt efter andan.
— Åhå! flåsade munken i sin tur.
Men den skarpsynte Chicot såg också genast att mulåsnorna voro utan all slags mundering, och att hvarken husbonde eller lakejer syntes till.
En hop främmande folk voro samlade omkring mulåsnorna, som undersöktes och beskådades från alla håll. Man ledde dem af och an, undersökte deras tänder, fötter och öron, hvarefter de tydligen värderades dels af en hästhandlare, dels af smederna och två fransiskanermunkar.
Chicot kände en rysning gå genom ryggraden.
— Gå dit, sade han till Gorenflot, och ge dig i samtal med fransiskanerna — den ene munken kan väl inte ha hemligheter för den andre, hoppas jag. Tag reda på hvarifrån de där mulåsnorna ha kommit, hvad man begär för dem, och hvart deras ägare ha tagit vägen. Kom sedan tillbaka och tala om det för mig.
Gorenflot hade blifvit smittad af sin väns synbara oro, han red fram till smedjan i raskt traf och kom snart tillbaka.
— Nu skall ni få höra, sade han. Vet ni hvar vi befinna oss?
— På vägen till Lyon, för tusan! sade Chicot. Det är det enda jag frågar efter att veta.
— Men ni ville ju också veta, hvart de tre ryttarna ha tagit vägen.
— Ja visst!
— Den, som tycktes vara adelsman, har härifrån tagit vägen till Avignon — en väg, som måste vara kortare än den andra och går förbi Château Chinon och Privas.
— Reste han ensam?
— Han tog en af lakejerna med sig.
— Och den andre då?
— Han fortsatte vägen rakt fram.
— Till Lyon?
— Till Lyon.
— Ypperligt! Men hvarför reser adelsmannen till Avignon? Jag trodde, att han skulle fara till Rom. Men det är väl en sak, som du omöjligt kan ha reda på.
