Den här sidan har korrekturlästs
— 289 —
— Det var också en präktig en att välsigna! mumlade Chicot och satte sin häst i galopp.
Gorenflot visste, att betalningen för hans kvällsvard flög i väg med Chicot, och han skyndade därför att sätta efter honom. Munken hade för öfrigt gjort framsteg i ridkonsten, han kunde nu sitta ordentligt i sadeln och låta bli att gripa tag i djurets svans när farten ökades. Och då han nu såg att allt gick bra, visade han sig nästan ännu ifrigare än Chicot och sporrade sin häst så snart denne saktade farten.
Gorenflot gaf honom sin välsignelse.
Dessa manliga ansträngningar blefvo ej utan belöning. På kvällen dagen därpå återfann Chicot mäster David, fortfarande klädd som lakej, ett stycke framför Châlons. Och sedan förlorade han honom ej ur sikte
Diana.19
