— 290 —
under hela vägen till Lyon, dit de anlände mot aftonen den åttonde dagen efter deras affärd från Paris.
Detta skedde ungefär i samma stund som Bussy anlände till slottet Méridor i sällskap med Saint-Luc och hans hustru.
XXX.
CHICOT OCH HANS RESKAMRAT SLÅ SIG NED PÅ VÄRDSHUSET CYGNE DE LA CROIX, OCH HURU DE DÄR BLI MOTTAGNA AF VÄRDEN.
Mäster Nicolas David var, som vi nyss sade, fortfarande klädd som lakej, och han styrde kurs mot det förnämsta värdshuset vid place des Terreaux. Detta värdshus hette Cygne de la Croix.
Chicot såg honom gå in, och han väntade en stund, för att förvissa sig om att mäster David hade fått rum på värdshuset, ty i så fall skulle han naturligtvis ej komma ut igen.
— Har du någonting emot det där värdshuset? frågade Chicot sin reskamrat.
— Inte det ringaste, svarade munken.
— Gå då dit och tag ett rum. Du skall säga, att du väntar din bror, och du skall sedan det blir mörkt ta emot mig vid ingången. Laga att du under tiden har blifvit så hemmastadd i huset, att du kan föra mig till vårt rum utan att jag behöfver stöta på folk som jag inte vill möta. Förstår du?
— Fullkomligt! svarade Gorenflot.
— Se till att rummet är rymligt, ljust, lätt tillgängligt och, om möjligt, beläget intill det som innehafves af den nyss före oss anlända gästen. Vidare bör rummet ha fönster utåt gatan, så jag kan se hvem som går ut och in i huset. Du får på inga villkor nämna mitt namn för någon, men du får lofva kocken rikliga drickspengar.
Gorenflot utförde sitt uppdrag på förträffligaste sätt. Rummet togs, kvällen kom, och så snart det blef mörkt gick munken ned och mötte Chicot vid ingången, tog hans hand och förde honom till deras bostad. Gorenflot, listig som alla kyrkans män, hur dumma de än månde vara, gjorde Chicot uppmärksam på att deras rum visserligen var beläget ofvanför en annan trappa, än den som ledde till mäster Davids rum, men att de båda rummen likväl gränsade intill hvarandra och endast skildes åt genom en tunn vägg af bräder och murbruk, i hvilken man med största lätthet kunde borra hål, om man så ville.
Chicot afhörde munkens meddelande med det allra största intresse. När Gorenflot hade slutat, sade han ifrigt:
