Den här sidan har korrekturlästs

— 323 —

— Furstar hämnas inte — de straffa. Ers höghet skall förevita herr Monsoreau hans uselhet och bestraffa den. —

— På hvilket sätt? —

— Genom att återge Diana de Méridor hennes frihet. Man har tvingat henne att ingå sitt äktenskap, och det är således ogiltigt. —

— Du har rätt —

— Genom att upplösa hennes äktenskap skall ers höghet handla så som det anstår en ädel furste. —

— Men hur skall jag få äktenskapet upplöst? —

— Det går mycket lätt. Låt fadern blanda sig i saken. —

— Baron de Méridor? —

— Ja visst! —

— Men han är långt borta i Anjou. —

— Nej, han är i Paris.

— Hos dig? —

— Nej, hos sin dotter. —

— Tala med honom, ers höghet, säg honom, att han kan räkna på ert beskydd — och i stället för att han förut har betraktat er som en fiende, skall han härefter anse er som sin goda genius. —

— Han lär vara mycket ansedd på sin ort, — sade hertigen, — och det påstås, att hans inflytande sträcker sig öfver hela provinsen. —

— Det förhåller sig nog så, ers höghet. Men hvad ni först och främst måste besinna är att han är far, att hans dotter är olycklig och att han lider af hennes olycka. —

— När kan jag träffa honom? —

— Så snart ni kommer tillbaka till Paris. —

— Det är bra! —

— Det är således öfverenskommet, ers höghet? —

— Ja! —

— På adelsmannaord? —

— På mitt furstliga ord! —

— Och när reser ni härifrån?

— I kväll. Väntar du till dess?

— Nej, jag rider i förväg. Hvar träffas vi igen?

— Vid kungens morgonkur — klockan tolf i morgon förmiddag. —

— Jag skall vara där. Farväl så länge, ers höghet! —

Bussy förlorade icke ett enda ögonblick. Den väg, som hertigen behöfde femton timmar att tillryggalägga sofvande i sin bärstol, färdades den unge adelsmannen på fem. Med hjärtat svällande af kärlek och fröjd, red han till Paris i sporrsträck, för att så fort som möjligt kunna trösta baron de Méridor och Diana, som ju skulle få nytt lif genom den underrättelse han medförde.