— 329 —
Öfverhofjägmästaren fäste en genomträngande blick på Bussy, men dennes lugna, småleende ansikte förrådde ingenting.
— Följas vi åt, herr de Bussy? — frågade Monsoreau,
— Nej, jag går förut och underrättar hans höghet, att ni kommer så snart ni har bugat er till afsked för kungen. —
Bussy aflägsnade sig så som han hade kommit, skickligt manövrerande genom vimlet af hofmän.
Hertigen af Anjou var vid Bussys återkomst sysselsatt med att ännu en gång genomläsa Monsoreaus bref. Då han hörde någon komma, trodde han att det var öfverhofjägmästaren och skyndade sig att gömma undan brefvet.
— Han kommer genast, — meddelade Bussy.
— Och han anar ingenting? —
— Nej! Men om han också gjorde det! Är han inte ers höghets tropliktige tjänare? Det är ju ni som har dragit fram honom, och ni kan också stöta honom tillbaka i hans forna obemärkthet. —
— Ja, naturligtvis, — svarade hertigen med den tveksamma min, som han alltid hade inför tilldragelser då han måste utveckla någon energi.
— Finner ers höghet honom mindre brottslig i dag än i går? —
— Hundra gånger mer! Hans förbrytelse är af den sorten som växer för hvarje gång man tänker på den på nytt. —
— Hufvudsumman af det hela är i alla fall, att han genom förrädiska anslag har röfvat bort en ung flicka af adlig börd och svekfullt tvingat henne till giftermål genom medel, som äro ovärdiga en ädling. Han skall själf begära att äktenskapet förklaras upplöst, eller också begär ers höghet det å hans vägnar. —
— Det är öfverenskommet! —
— Jag har ju ert ord? Jag besvär er i både faderns och dotterns namn! —
— Du har mitt ord. —
— Betänk, att de med den största ångest afvakta resultatet af ers höghets samtal med herr de Monsoreau! —
— Diana skall återfå sin frihet — du har mitt ord på det, Bussy. —
— Om ers höghet utverkar det, så är ni i sanning en stor och ädel furste! —
Bussy tog hertigens hand — denna hand, som hade undertecknat så många svikna löften och oinlösta förbindelser — och förde den vördnadsfullt till sina läppar.
Nu hördes steg utanför.
— Här kommer han, — sade Bussy.
— Låt herr de Monsoreau stiga in, — ropade François utåt för-
