— 336 —
— Hotar du, huggorm?
— Akta er, ers höghet! — sade Monsoreau och sänkte hufvudet likt en tiger innan han kastar sig öfver sitt rof. — Jag älskade henne, säger jag er, och jag är visst icke er dräng, så som ni nyss behagade uttrycka er. Min hustru är min egendom likaväl som mitt gods. Ingen kan ta henne ifrån mig, inte ens kungen. Jag ville äga denna kvinna, och jag har tagit henne. —
— Du har tagit henne, ja — men du skall afstå från henne igen! — sade hertigen och grep hastigt efter den lilla silfverhammaren på bordet.
— Ni bedrar er, ers höghet! utropade Monsoreau och rusade fram för att hindra hertigen att tillkalla någon. — Uppge den elaka tanken att skada mig, ty om ni slår ett enda slag med denna hammare och sedan förolämpar mig inför andra … —
— Du skall återge henne sin frihet, säger jag! —
— Hon är min rättmätiga hustru inför Gud. —
Monsoreau hade räknat på att denna förklaring skulle göra stor effekt. Men hertigen var och förblef lika uppretad som förut.
— Hon må vara din hustru inför Gud hur mycket som helst, — utbrast han, — så skall du likväl ge henne fri inför människor. —
— Han måste verkligen ha reda på allt! — mumlade Monsoreau.
— Ja, jag vet allt! Du skall upplösa ditt äktenskap eller jag skall upplösa det, vore det också ingånget inför alla himmelens gudar! —
— Häda inte, ers höghet! — varnade Monsoreau.
— I morgon skall mademoiselle de Méridor återlämnas till sin far — och i morgon beger du dig i landsflykt till en ort, som jag skall anvisa dig. Inom en timme skall du ha afstått från din syssla som öfverhofjägmästare. Där har du mina befallningar — se till, att du lyder dem, ty i annat fall skall jag krossa dig, så som jag krossar detta glas. —
Han tog från bordet en bägare af emaljerad kristall, en gåfva af en österrikisk ärkehertig, och slungade den så häftigt mot Monsoreau, att skärfvorna yrde omkring.
— Jag skall inte afstå från min hustru, jag skall inte lämna min syssla och jag kommer att stanna i Frankrike, — förklarade Monsoreau och tog några steg närmare den förbluffade hertigen.
— Hvad säger du, niding? —
— Därför att jag begär nåd af Frankrikes kung — af honom, som valdes och kröntes i Sainte-Genevièves klosterkyrka! Och denne vår nye, ädle och gode härskare skall i glädjen öfver sin gudomliga makt att kunna lyckliggöra sina undersåter icke vägra att lyssna till en trofast anhängares första bön. —
