— 17 —
Under tiden hade Saint-Luc försiktigt återvändt till den plats, där gunstlingarne uppehöllo sig, och han hörde Quélus säga:
— På det sättet blir vårt villebråd lätt uppspåradt. Således i hörnet vid hôtel des Tournelles, nära porte Saint Antoine, midt för hôtel Saint-Pol.
— Hvar och en åtföljd af en lakej? frågade d'Épernon.
— Nej! sade Quélus. Vi gå ensamma, bli ensamma om vår hemlighet och fullgöra vårt värf ensamma. Jag hatar de Bussy, men han är i alla fall för god adelsman att bli pryglad af en lakej.
— Gå vi tillsammans alla sex, frågade Maugiron.
— Alla fem — inte alla sex, sade Saint-Luc.
— Å, det är sant, vi glömde att du har tagit hustru! sade Schomberg.
— Det lär väl det minsta den stackars Saint-Luc kan begära, att han får stanna hemma hos sin hustru själfva bröllopsnatten, förklarade d'O.
— Det är inte alls min hustru, som hindrar mig att vara med, ehuru ni måste medge, att äfven detta vore ett skäl, mina herrar, sade Saint-Luc. Det är kungen.
— Hvad säger du? Kungen!
— Ja. Hans majestät vill att jag skall ledsaga honom tillbaka till Louvren.
De unga männen betraktade hvarandra med ett småleende, som Saint-Luc förgäfves sökte tolka.
— Där ser du! sade Quélus. Kungen hyser en så utomordentlig vänskap för dig, att han omöjligt kan vara dig förutan.
— Vi behöfva för öfrigt inte Saint-Luc, förklarade Schomberg. Vi lämna honom åt kungen och åt hans äkta vif.
— Hm! Vårt villebråd blir kanhända svårhandterligt, sade d'Epernon.
— Bah! sade Quélus, med värjan i hand skall jag snart expediera det!
Nu hördes kungen ropa på Saint-Luc.
— Mina herrar, sade brudgummen, kungen kallar mig till sig. Lycka till god jakt! Vi ses igen.
Han gick hastigt ifrån dem. Men i stället för att bege sig till kungen, smög han sig utmed väggarna mellan åskådarna och de dansande och kom fram till dörren, där Bussy ännu uppehölls af den vackra bruden, som gjorde allt för att kvarhålla honom.
— Se, här ha vi herr de Saint-Luc! sade Bussy. Men hvad ni ser bestört ut! Kan det vara därför att ni skall vara med om den stora jakten, som är i görningen? Ert deltagande vore visserligen ett bevis på mod, men inte på galanteri.
— Jag såg bestört ut, därför att jag sökte er, svarade Saint-Luc.
— Verkligen?
— Och jag var rädd att ni redan hade gått. Bed din far prata
