Den här sidan har korrekturlästs
— 17 —
muren satt Diana med sänkt hufvud. Hon plockade tanklöst sönder en blomma och strödde dess blad på marken.
Och nu började en näktergal sin ljuft melankoliska sång i närheten.
Bussy var ensam med madame de Monsoreau, ty Rémy och Gertrude höllo sig på afstånd. Han gick närmare och Diana såg upp.
— Herr grefve, — sade hon blygt, — hvarje omsvep vore oss ovärdigt. Det är inte slumpen som har fört er hit till kyrkan Sainte-Marie i kväll.
Bussy och Rémy på aftonpromenad.
— Nej, madame, — svarade Bussy, det var doktor Rémy som tog mig med utan att jag hade en aning om hvart vi skulle gå, det svär jag …
— Jag vet det — jag vet, att det är doktor Rémy som har fört er hit, måhända med våld? —
Diana II.2
