— 39 —
— Hvarför det?
— Först och främst därför att den käre hertigen af Anjou i går afton skötte sig på ett sätt, som öfvertygade mig om, att han med första kommer att behöfva oss.
— Och vidare?
— Vidare därför att herr de Monsoreau genom en särskild försynens nåd ännu ej har en aning om er hjärtehistoria, men antagligen skulle få vissa dubier, ifall ni lämnade Paris på samma gång som hans hustru.
— Nå, hvad frågar jag efter hans aningar?
— Men jag frågar så mycket mer efter dem! Jag har visserligen åtagit mig att lappa ihop de blessyrer, ni kan få i ärlig duell på värja, men lömska dolkstyng af svartsjuka äkta män ingå inte i öfverenskommelsen.
— Det kan ju hända, att det är mitt öde att bli dödad af herr de Monsoreau.
— Det är möjligt! Och efter en vecka, en månad eller ett år gifter sig sedan hans grefvinna ordentligt med honom — till innerlig plåga för er arma själ, där den sitter däruppe i himmelen, eller hvar den nu kan hamna. Och hvad kan ni då göra åt det?
— Du har rätt, Rémy! Jag vill fortfara att lefva.
— Bravo, herr grefve! Men det är ändå inte tillräckligt — ni måste äfven följa mitt råd och vara älskvärd mot herr de Monsoreau. För närvarande lider han af en gränslös svartsjuka mot hertigen af Anjou, som under er sjukdom har tagit sig för att promenera af och an utanför grefvinnan Dianas fönster. Han kändes igen på sin Aurilly. Visa er så artig som möjligt mot öfverhofjägmästaren, men bry er inte om att fråga honom efter hans grefvinna. Detta kommer att inge honom. de allra bästa tankar om er.
— Jag tror att du har rätt, sade Bussy. Och nu, sedan jag ej behöfver känna svartsjuka mot honom, skall jag gärna visa mig artig. Det blir verkligen rätt komiskt! Min käre Rémy! Begär hvad som helst af mig jag beviljar det på förhand - ty jag är så lycklig!
Det knackade på dörren.
— Hvem där? frågade Bussy.
— Det är en herre därnere, som ber att få tala med grefven, svarade Bussys page.
— Så tidigt? Hvem är det?
— En lång herre i grön sammetsdräkt och skära strumpor. Han har en lustig, men hederlig uppsyn.
— Kan det vara Schomberg? undrade Bussy.
— Men han sade ju, att det är en lång herre, invände Rémy.
— Eller Monsoreau?
