— 48 —
ha reda på allt, som tilldrog sig inom slottet, och icke höll alltför strängt på sina nyheter.
I dag var han idel välvilja och solsken. Kungen hade vaknat vid det charmantaste lynne man kunde tänka sig.
Från honom gick Aurilly till portvakten.
Han höll just revy med sina underordnade, hvilka samt och synnerligen hade fått nya dräkter jämte hillebarder af ny modell.
Portvakten smålog blidt åt lutspelaren och besvarade på förbindligaste sätt hans anmärkningar om väderleken, hvilket ingaf Aurilly de allra bästa föreställningar om den politiska atmosfären.
Aurilly fortsatte och gick stora trappan upp till hertigens våning, utbytande hjärtliga hälsningar med de hofmän, som redan började samlas i trappor och förmak.
Utanför ingångsdörren till hertigens rum träffade han Chicot, som satt på en fällstol och spelade schack med sig själf. Narren var tydligen försjunken i funderingar öfver någon sällsam kombination.
Aurilly försökte gå förbi honom, men Chicots långa ben togo upp korridorens hela bredd, så att lutspelaren såg sig nödsakad att lägga sin hand på hans axel.
— Å, är det ni? — utbrast Chicot med synbar öfverraskning. — Ursäkta, herr Aurilly! —
— Hvad har ni för er, herr Chicot? —
— Ser ni inte det? Jag spelar schack. —
— Ensam? —
— Ja! Jag funderar just öfver ett kvistigt drag. Spelar ni schack, herr Aurilly? —
— Mycket dåligt. —
— Ja — jag vet ju, att ni är musiker. Och den konsten är så svår, att de, som ägna sig åt den, måste offra all sin tid och hela sitt intresse åt musiken ensamt.
— Det ser ut som om ni stode framför ett svårlöst problem? — sade Aurilly skrattande.
— Ja! Jag är orolig för min kung, ser ni! Ty ni skall veta, herr Aurilly, att i schack är kungen en ganska intetsägande och underordnad figur. Han har ingen egen vilja och kan endast göra ett steg om sender, medan han på alla sidor är omgifven af vaksamma fiender, som ibland ta två eller tre steg och pina och plåga honom på allt sätt. Får han så dåliga råd, så kan han vara förlorad ett, tu, tre! Han har visserligen en narr, som vakar öfver honom och flyger hit och dit. Men ju omsorgsfullare han vill skydda sin kung, desto mera äfventyrar han själf — och i närvarande stund skall jag säga er, att min kung och hans narr verkligen befinna sig i en ytterligt kritisk ställning. —
