— 54 —
— Nej, Nej! Stanna kvar, herr öfverhofjägmästare! Hjortjakten var blott ett infall, som gick lika fort som det kom. Ni må gärna stanna här just här i min omedelbara närhet. Jag behöfver se trogna och tillgifna undersåtar omkring mig. Ställ er bland dem, på hvilkas tillgifvenhet jag kan räkna.
Monsoreau bugade sig.
— Hvar vill ers majestät att jag skall ta plats? frågade han.
— Låna honom åt mig för en enda halftimme! bad Chicot med låg röst.
— Hvarför det?
— Så jag får pina honom en smula! Hvad gör det dig? Du kan verkligen behöfva ge mig någon ersättning för att jag måste vara närvarande vid det här spektaklet.
— Så tag honom då, om du vill!
— Jag hade nyss den äran att fråga, hvar ers majestät vill att jag skall ta plats, sade öfverhofjägmästaren vördnadsfullt.
— Och jag trodde att jag redan hade besvarat er fråga. Ställ er hvar ni vill bakom min fåtölj till exempel. Där har jag placerat mina sanna vänner.
— Var så god och tag plats här, herr öfverhofjägmästare, sade Chicot och jämkade åt sig, så att herr de Monsoreau fick plats bredvid honom. Här har man en präktig utsikt, må ni tro. Men fy, för böfveln, en sådan lukt! Nå, det var också skomakarnas skrå som passerade. Och där komma våra garfvare! Kunde ni tappa spåret efter de där, så tänker jag, att jag snart skulle ta ifrån er den syssla ni har, vår käre öfverhofjägmästare!
Herr de Monsoreau låtsade lyssna till Chicots ord, men han hörde dem endast som ett tomt ljud. Han var ytterligt tankspridd och stirrade oroligt åt alla håll. Kungen kunde ej undgå att märka hans nervositet, i synnerhet som Chicot gjorde allt för att fästa hans uppmärksamhet därvid.
— Vet du, hvad din öfverhofjägmästare är på jakt efter för närvarande? sade narren sakta till kungen.
— Nej! Hvad då?
— Han är på jakt efter din bror af Anjou. Vill du, att han skall förbli i okunnighet om hvar hertigen finns?
— Jag tillstår, att jag gärna skulle se, att han fördes på orätt spår.
— Vänta bara! sade Chicot. Fråga honom efter hans grefvinna!
— Hvad skall det tjäna till?
— Det får du se. Gör som jag sagt!
— Herr grefve, sade Henri och vände sig till Monsoreau, hvar har ni gjort af er vackra grefvinna? Jag ser henne inte bland hofvets damer.
