— 65 —
— Hertigen af Guise?
— Jaha! Hertigen af Guise — Henri af Guise. Numro två är således hertigen af Guise.
— En skön kung, som jag nyss har skickat till armén!
— Bah! som om du inte själf hade blifvit jagad i landsflykt från Polen! Och ser du, det var just det dumma i saken. att du var fånig nog att skicka honom till armén, eller med andra ord satte honom i spetsen för trettiotusen man. Och för böfveln, en sådan armé! Öfvade soldater det är någonting helt annat det än din Liga! En borgarebeväpning! Den kan vara god nog åt Henri af Valois, smekungarnas kung — men Henri af Guise, han skall ha ordentliga soldater! Och sådana soldater sedan! Härdade och vana vid krigföring, svärtade af krutrök, i stånd att nedgöra tjugu Ligahärar. Om det en vacker dag skulle falla Henri af Guise in att vilja bli kung till namnet såväl som till gagnet, behöfver han endast placera sina trumpetare med näsorna vända mot Paris och säga: Så, nu gå vi och ta Paris i en enda munsbit och Henri af Valois och Louvren på köpet! De skulle göra det, de lymlarna, det är jag säker på för jag känner dem.
— Men ni glömmer en sak ändå, ni vise politiker! sade Henri.
— Du menar kungen numro fyra, Henri?
— Nej! sade Henri med en min af ytterligt förakt. — Du glömmer, att om man vill regera öfver Frankrike, där en Valois bär kronan, så måste man se tillbaka på sina förfäder. Att hertigen af Anjou kan ha en tanke på kronan är ju icke förmätet, han har samma ursprung som jag, den enda skillnaden mellan oss är min förstfödslorätt. Men hertigen af Guise! Gå du och studera våra ättartaflor, så får du väl se, om icke de franska liljorna äro af förnämligare ursprung än de lothringska trastarna!
— Det är just det som är ett misstag, Henri!
— Hvad säger du!
— Så är det. Hertigen af Guise har mycket förnämligare blod i sina ådror än du, skall jag säga dig.
— Du är en narr, Chicot!
— Ja så titulerar man mig.
—Men jag påstår, att du måste vara spritt galen! Lär dig läsa innantill, min vän!
Nå, men du, som kan läsa innantill och inte behöfver gå i skola mera — läs nu hvad som står här!
— Chicot drog ur sin jacka pergamentsrullen med stamtaflan, som Nicolas David hade utarbetat och som hade återkommit från Avignon. stadfäst af påfven, hvarigenom det sanktionerades, att Henri af Guise härstammade från Karl den store.
