— 80 —
silkesstege gömd. Gör fast den vid balkongen utanför ert fönster — ett par kraftiga armar skola hålla den spänd, för att underlätta ert nedstigande. En pilsnabb häst står färdig att föra er till en fullkomligt säker plats.
En vän».
— En vän! mumlade prinsen, — en vän! Jag visste ej, att jag hade någon. Hvem kan det vara som tänker på mig?
Han funderade ett par sekunder, men kunde omöjligt få någon hållpunkt för sina tankar. Så skyndade han fram till fönstret, men där nedanför syntes ingen till.
— Kan det vara en snara? mumlade prinsen. Rädslan tog hos honom alltid öfverhand framför alla andra känslor.
— Jag kan ju alltid se efter, om skåpet har någon dubbelbotten, och om där finns en repstege gömd, tänkte han.
Utan att flytta ljuset från dess plats gick hertigen in i kabinettet, hvars dörr han i forna dagar så ofta hade öppnat med stormande hjärtklappning, när han väntade att därinne träffa drottningen af Navarra, hvars bländande skönhet han då hade skattat högre än det kanske var lämpligt för en bror.
Och vi måste tillstå, att hans hjärta äfven nu slog med våldsam häftighet.
Han öppnade skåpet och famlade med händerna omkring på dess botten, tryckte hårdt på alla kanter och fann slutligen, att bottnen kunde skjutas undan från ena sidan. Han stack ned sin hand i öppningen och fick genast fatt i en silkesstege.
Hertigen smög som en tjuf med sitt byte ut från kabinettet.
Klockan slog tio. Timslaget påminde honom om visitationen, som han hade att vänta när som helst. Han gömde hastigt sin skatt under dynan i en fåtölj och satte sig på den.
