— 94 —
Diana kände igen hans röst och hans småleende, och öfverväldigad af denna oväntade lycka, sträckte hon ut sina armar och sjönk medvetslös i dens famn, som hon så nyss förut hade anklagat för likgiltighet mot henne.
XIII.
KÄRLEK.
Svimningsanfall af glädje bruka hvarken vara långvariga eller farliga. Man har visserligen sett exempel på, att de kunna vara dödande, men detta är lyckligtvis ytterst sällsynt.
Diana öppnade snart åter ögonen i Bussys armar. Ty han hade icke velat afstå åt madame de Saint-Luc privilegiet att uppfånga hennes första blick.
— Å! stammade Diana och såg sig häpen omkring, — det var förskräckligt af er att öfverraska oss på detta sätt, herr grefve!
Bussy hade väntat sig att bli hälsad i andra ordalag. Hvem vet, om han icke till och med hade väntat sig ännu mer än ord? Männen ha alltid så stora fordringar!
Men Diana gjorde sig sakta lös ur hans armar och gick fram till Jeanne, som i början hade gått flera steg ifrån dem, men sedan af sin kvinnliga nyfikenhet drifvits att vända om — icke för att deltaga deras samtal, men för att icke förlora ett ord af hvad de sade till hvarandra.
— Är det så ni tar emot mig, madame? frågade Bussy.
— Ja, ja … Det var mycket vänligt af er att komma hit, herr de Bussy, men — men …
— Inga men, det besvär jag er om! suckade Bussy och knäböjde återigen för Diana.
— Nej, nej! Ni får inte knäböja för mig, herr grefve!
— Å, låt mig få göra det! bad han med sammanknäppta händer. — Jag har så länge hungrat efter att få intaga denna plats.
— Ja, men ni borde inte ha klättrat öfver muren! Först och främst är det opassande för en man med er rang, och för det andra är det inte heller lämpligt för den, som bör vara rädd om mitt rykte.
— Huru då?
— Tänk, om någon hade sett er!
— Hvem skulle ha kunnat se mig här?
— Våra jägare till exempel! Det är knappt en halftimme sedan de redo förbi här, på andra sidan muren.
— Var lugn, madame! Jag har varit för väl gömd att kunna bli sedd.