— 106 —
— Jag tackar, ers höghet — och jag skall en gång påminna er om dessa ord!
— Herr d'Aubigné … Och hans höghet!… Jag är som fallen från skyarna, förklarade Bussy.
— Visste du inte det? frågade hertigen med ett uttryck af missnöje och misstroende i rösten, som icke undföll Bussy. Är du inte här för att invänta mig?
— Här gäller det att vara försiktig! tänkte Bussy, som klart insåg hvilka misstankar hans hemlighetsfulla vistelse i Angers måste framkalla hos den misstrogne hertigen. Jag har haft ännu viktigare saker att besörja, sade han. Men om ers höghet vill till staden innan portarna stängas, gäller det att genast sitta upp.
Han erbjöd sin häst åt hertigen, som under tiden hade dragit fram några papper under sadeltäcket på den döde springaren.
— Farväl, ers höghet! — sade d'Aubigné och svängde om sin häst. Tjänare, herr de Bussy!
