Den här sidan har korrekturlästs

— 114 —

— Må så vara!

— Hvad har du gjort för att hjälpa mig ur klämman?

— Det ser ju ers höghet, svarade Bussy.

— Nej, det ser jag visst inte.

— Jag har ju rest till Anjou!

— Det vill säga, att du gaf dig i väg från alltsammans.

Hertigen brast i skratt mot sin vilja.

— Ja, ty det var också till nytta för er.

— Men skulle du inte ha kunnat stanna i närheten af Paris? Det förefaller mig, som om du skulle ha varit mig till större nytta i Montmartre än i Angers.

— Det är inte min åsikt; ers höghet. Jag ville hellre till Anjou.

— Det där är ju bara en nyck och ingenting annat!

— Visst inte! Det var min afsikt att värfva anhängare åt er.

— Det var en annan sak! Nå, hvad har du uträttat?

— Det skall jag säga ers höghet i morgon! Nu måste jag gå.

— Hvarför det?

— För att träffa en af ortens mest inflytelserika män.

— Nå, det låter höra sig! Så gå då, Bussy, men var för all del försiktig!

— Hvad behöfs det? Här måtte vi väl ha makten i händerna.

— Akta dig i alla fall! Har du företagit någonting af större vikt?