— 117 —
i denna låga hydda, käre vän! sade Bussy. Som ni ser, har jag nu slagit läger i Angers.
— Ja ni håller valplatsen besatt, liksom alla andra segrare, sade Saint-Luc.
— Hvad menar ni, käre vän?
— Å! Min hustru har lika litet några hemligheter för mig, som jag för henne. Jag lyckönskar er som segrare på alla områden, och på samma gång vill jag ge er ett råd.
— Hvilket då?
— Att ni så fort som möjligt gör er af med den afskyvärde Monsoreau! Ingen vid hofvet känner till er förbindelse med hans hustru. Detta är en lycklig omständighet, som ni bör ta vara på. Ty när ni sedan gifter er med änkan, kan ingen komma och säga, att ni har tagit lifvet af honom för att få henne till hustru.
— Det finns inte mer än ett hinder i vägen för denna kloka plan, som också jag kom att tänka på, sade Bussy.
— Och hvad skulle det vara för hinder?
— Att jag har svurit Diana en ed att skona hennes mans lif, — naturligtvis så länge han inte angriper mig.
— Däri har ni gjort fördömdt orätt!
— Hur så?
— Därför att man aldrig bör svära sådana eder. För tusan! Om ni inte skyndar att förekomma honom, så kan ni lita på att han, som är en riktig djäfvul i list, snart har reda på hela historien, och då slår han ihjäl er i stället!
— Ske Guds vilja! sade Bussy med ett småleende. Hellre än jag bryter min ed till Diana och dödar hennes man …
— Hennes man! Ni vet ju, att han inte är det.
— Ja, men han är det åtminstone till namnet. För öfrigt skulle man sedan bryta stafven öfver mig, och han kanoniserades efter döden, fastän han i lifvet är allmänt afskydd och föraktad.
— Det är inte heller min mening, att ni skulle döda honom med egen hand.
— Ni menar väl aldrig, att jag skulle lega lönmördare?
— Hvem har talat om sådana?
— Men hvad menar ni då?
— Ingenting alls, käre vän! Det var bara en tanke, som flög genom mitt hufvud — och den är inte tillräckligt klar, för att jag skall kunna omtala den. Jag tycker lika litet om herr de Monsoreau jag som ni, fastän af olika skäl. Låt oss nu tala om hans hustru i stället!
Bussy smålog.
— Ni är en redlig kamrat, Saint-Luc, sade han, och ni kan räkna
