— 122 —
— Din protégé, baron de Meéridor.
— Å — han! utbrast Bussy i det han skiftade färg.
— Men om han också försummar mig, så får han likväl inte försummas. Han har stort inflytande i provinsen.
— Tror ers höghet det?
— Jag är alldeles säker därpå. Hertigen af Guise hade valt honom att ha tillsyn öfver Ligan i Angers, och Henri af Guise brukar förstå att välja sitt folk. Han måste komma hit, Bussy!
— Och om han inte gör det?
— Så går jag till honom.
— Till Méridor?
— Ja, hvarför inte?
Bussy kunde icke betvinga den svartsjuka glöd, som blixtrade ur hans ögon.
— Nåja, ers höghet har rätt — hvarför skulle ni inte göra det? Ni är furste, och således kan ni tillåta er allt.
— Tror du då, att han ännu hyser agg mot mig?
— Jag vet inte! Hur skulle jag kunna veta det?
— Har du inte träffat honom?
— Nej.
— Det kunde ju lätt tänkas, eftersom du har underhandlat med provinsens framstående män.
— Jag skulle ej heller ha underlåtit att uppsöka honom, om han inte hade skäl att vara missnöjd med mig.
— Hur så?
— Å! Jag kom just inte med heder ifrån de löften, jag för en tid sedan hade gifvit honom — så jag är inte vidare angelägen att träffa honom.
— Men han fick det ju som han önskade!
— Hvad menar ers höghet?
— Han ville, att hans dotter skulle gifta sig med grefven, och grefven har gift sig med henne.
— Godt, ers höghet! Låt oss inte mera tala om den saken, sade Bussy och vände hertigen ryggen.
I detsamma inträdde några nya uppvaktande. Hertigen gick dem till mötes och lämnade Bussy ensam.
Hertigens sista infall hade gifvit honom mycket att tänka på.
Hvad kunde François af Anjou egentligen ha för afsikter gent emot baron de Méridor? Förhöll det sig verkligen så som han nyss hade sagt? Ansåg han det önskvärdt att förskaffa sin sak ett stöd i den aktade och inflytelserike gamle mannen? Eller tog han sina politiska planer till förevändning aft på nytt närma sig Diana?
Bussy begrundade omsorgsfullt hertigens nuvarande belägenhet.
