Den här sidan har korrekturlästs
— 132 —
denna utflykt fortsatte till en viss plats invid en viss mur, som han hade allt lättare att komma öfver, därför att sten efter sten rullade ned för hvarje gång, så att där slutligen uppstod en ordentlig bresch.
Roland behöfde icke längre den ringaste fingervisning om den väg han skulle gå, Bussy behöfde endast ge honom lösa tyglar och kunde sedan färdas med slutna ögon, om han så ville.
“Akta er nu! Ty annars, ventre-boeuf”
