— 149 —
Monsoreau slog sig hopplös för pannan. Det tycktes vara af ödet bestämdt, att han ingenting skulle få veta.
Så gick han upp till hertigens slott.
Där rådde lif och lust och ett festligt larm. Fönstren strålade af ljus, och från köken trängde de härligaste matångor, hvilka lätt kunde förmå magen att glömma, att han har hjärtat till granne.
Men gallerportarna voro stängda, och detta erbjöd genast en svårighet. Hur skulle han få dem öppnade?
Herr de Monsoreau tillkallade portvakten och uppgaf sitt namn, men portvakten tycktes icke vilja känna igen honom.
— Ni var högrest och rak förut, men nu är ni krokryggig, sade han.
— Det är af trötthet.
— Ni var mycket blek, och nu är ni alldeles röd!
— Det är af hetta.
— Men ni red bort, och kommer nu utan häst.
— Min häst har blifvit skrämd. Han kastade mig ur sadeln och rusade ensam tillbaka. Har ni inte sett till honom?
— Jo, det har jag verkligen, sade portvakten.
— Kan ni inte gå efter hofmästaren?
Portvakten blef helt belåten med detta förslag, hvarigenom han själf befriades från allt ansvar.
Hofmästaren kom och kände genast igen herr de Monsoreau.
— Å, Herre Gud — hvarifrån kommer ers nåd i ett sådant tillstånd? frågade han förskräckt öfver Monsoreaus medtagna utseende.
Monsoreau upprepade samma historia, som portvakten förut hade fått till lifs.
— Ja, vi blefvo alla oroliga, när hästen kom hem utan ryttare — i synnerhet hans höghet hertigen, som jag hade haft äran underrätta om er ankomst.
— Jaså — hans höghet föreföll orolig? frågade Monsoreau.
— Mycket orolig.
— Och hvad sade han?
— Att ni skulle föras in till honom så snart ni kom.
— Godt! Jag vill endast först göra en tur till stallet, för att se efter, att hans höghets häst inte har lidit någon skada.
Monsoreau gick till stallet och fann Roland på sin plats, ätande af hjärtans lust. Det såg ut, som om han behöfde styrka sig med ett godt mål.
Utan att bry sig om att göra toalett, begaf sig nu herr de Monsoreau upp till hertigens matsal. Det budskap han medförde var så viktigt, att dess snabba framförande måste gå framför all etikett. I den präktigt upplysta salen satt hans höghet till bords med sina kavaljerer
