— 36 —
— Ja visst, ja visst, stackars unge herre, sade den gamla kvinnan. Slaktaren är så stark, så — och så har han en häst, som ni kan rida på.
— Är det sant? frågade Bussy.
— Det är dagens sanning, förklarade slaktaren, och både jag och min häst stå till er tjänst, ädle herre.
— Men i alla fall, sade munken, skulle ni göra väl i att bikta er, medan slaktaren går efter sin häst.
— Hvad heter ni? frågade Bussy.
— Broder Gorenflot, svarade munken.
— Nåväl, broder Gorenflot! sade Bussy och satte sig upp, jag hoppas att den stunden ännu inte är kommen. Men var snäll och skynda er, slaktare! Jag fryser och jag skulle gärna vilja komma hem och värma mig.
— Hvad heter ert hotell?
— Hôtel de Bussy.
— Hvad! utropade alla på en gång. Hôtel de Bussy?
— Ja, hvad är det för märkvärdigt i det?
— Är ni af herr de Bussys män?
— Jag är han själf.
— Bussy! ropades det rundt omkring bland folkmassan, som små- ningom hade samlats omkring dem. Herr de Bussy! Den tappre Bussy, smekungarnes plågoris … Lefve Bussy!
Den unge krigaren lyftes i triumf på de närmast ståendes axlar och bars på detta sätt till sitt hotell, medan munken gick sin väg, räknande sin andel af guldmynten, skakande på hufvudet och mumlande:
— Ja, om det var den store slagskämpen de Bussy, så förvånar det mig inte, att han inte ville bikta sig.
Sedan Bussy väl hade kommit hem, skickade han efter sin vanliga kirurg, och denne fann blessyren fullkomligt ofarlig.
— Men säg mig, sade Bussy, har såret blifvit omskött förut?
— Det kan jag verkligen inte säga bestämdt, svarade doktorn, men nog är det fullkomligt friskt.
— Nå, är blessyren tillräckligt allvarsam för att ha kunnat förorsaka yrsel? frågade Bussy.
— Mycket säkert.
— För tusan! utbrast Bussy. Skulle således de där väggarna med sina blomsterbärande och spjutförande figurer, taket med freskerna, den skulpterade sängen med de guldbroderade sidenomhängena och porträttet mellan fönstren, den tillbedjansvärda blonda damen med svarta ögonen och doktorn — blindbocken, som jag ville köra på dörren — inte ha varit annat än feberfantasier? Är det kanske inte heller verklighet att ag har slagits med kungens smekungar? Hvar var det jag slogs, egentligen? Jo, nu mins jag! Det var i närheten af Bastiljen, bortåt
