Den här sidan har korrekturlästs

— 159 —

bed dina rådgifvare betänka sig väl innan de råda — och betänka sig ännu bättre innan de sätta sina råd i verkställighet.

— Ja, ja! sade Henri, ifrigt hakande sig fast vid sin mors ord för att ej behöfva aflägsna sig. Ty situationen är allvarlig, eller hur?

— Mycket allvarlig, sade Cathérine och lyfte blicken och händerna mot höjden, mycket allvarlig, Henri!

Kungen kände sig djupt gripen af den förskräckelse, som han trodde sig läsa i sin mors ögon, och han gick åter fram till henne.

— Hvem kan det vara, som har hjälpt honom på flykten? Har du någon aning om det, min mor?

“Hvad betyder det, om de blott bli dödade?”

Cathérine svarade ej.

— Jag tror, att det är någon från Anjou!

Cathérine log det fina leende, som vittnade om att hennes öfverlägsna klokhet alltid var färdig att förvirra och tillintetgöra andras idéer.

— Någon från Anjou? upprepade hon.

— Jag ser, att du inte tror det, sade Henri, men alla andra tro det ändå!

Cathérine ryckte återigen på axlarna.

— Må alla andra tro det, om de ha lust, sade hon. Men du, min son?