— 168 —
— De komma att resa sig, sade Henri.
— Hvad tänker du göra?
— Jag ser inte mer än en utväg.
— Hvilken då?
— Att ta situationen sådan den är.
— Hvad menar du?
— Jag ger order åt mina öfverstar, jag beväpnar mina milistrupper, jag tar armén från La Charité och marscherar rakt på Anjou.
— Och hertigen af Guise?.
— Å, hertigen af Guise — jag låter arrestera honom, om det behöfs.
— Jag betviflar, att dessa våldsåtgärder lända dig till nytta.
— Men hvad skall jag då göra?
Cathérine de Médicis sänkte begrundande sitt hufvud mot bröstet.
— Alla dina förslag äro outförbara, min son, förklarade hon.
— Det tycks som om jag i dag skulle vara ur stånd att fatta ett enda klokt beslut, utbrast Henri häftigt.
— Nej, men du är upprörd! Du måste först lugna dig, sedan få vi se.
— Tänk för mig — handla för mig, min mor! Vi mååte göra någonting!
— Du hörde, att jag gaf befallningar, min son!.
— Om hvad?
— Att förbereda allt till en ambassadörs afresa.
— Hvarthän?
— Till din bror.
