— 183 —
— Skulle ni komma till häst utanför muren, när ni helt bekvämt kan promenera in genom grinden?
— Ja, Herre Gud — jag är så förskräckligt full af nycker, skall jag säga er, förklarade Saint-Luc,
— Och ni skulle ta till flykten, när ni fick se mig ofvanför muren?
— Jag skulle nog kunna springa för mindre än så!
— Ni var således ute på förbjudna vägar? sade grefven, som hade svårt att behärska sin harm.
— Jag kan inte säga nej till det.
— Ni gör narr af mig, herre! skrek öfverhofjägmästaren bleknande, och det har ni nu hållit på med mer än en hel kvart.
— Ni bedrar er, herre, sade Saint-Luc, i det han drog fram sitt ur och fixerade Monsoreau med en ihärdighet, som kom denne att rysa oaktadt allt sitt vilda mod, det är hela tjugu minuter,
— Ni förolämpar mig, herre! förklarade grefven.
— Tror ni kanske, att ni inte har förolämpat mig genom alla edra närgångna frågor?
— Å! Nu ser jag alldeles klart!
— Det är väl egentligen inte något underverk så här dags på dagen! Nå, och hvad ser ni?
— Jag inser, att ni står i förbund med den fege uslingen, som jag borde ha slagit ihjäl i går!
— Javisst! förklarade Saint-Luc. Han är min vän.
— Nå, om så är, så skall jag döda er i stället för honom.
— Bah! Här i ert eget hus? Utan föregående utmaning?
— Tror ni, att jag generar mig för att straffa en usling? skrek grefven ursinnig.
— Fy, hvad ni är illa uppfostrad, herr de Monsoreau! sade Saint-Luc, Vistelsen bland skogens djur har totalt fördärfvat edra seder. Usch!
— Ser ni inte, att jag är alldeles ursinnig? vrålade grefven och ställde sig framför Saint-Luc med korslagda armar. Hans ansikte var förvridet af förtviflan och vrede.
— Guds död, det ser jag nog! Men det klär er inte det allra minsta — ni ser alldeles ohygglig ut, min bäste herr de Monsoreau!
Grefven förde häftigt handen till värjfästet.
— Jag ber er vara så god och bemärka, att det är ni, som utmanar mig till strid, sade Saint-Luc. Jag tar er till och med till vittne på, att jag är fullkomligt lugn.
— Ja, du eländige kunglig smekunge — jag utmanar dig!
— Var då så god och gå öfver muren, herr de Monsoreau! På andra sidan om den befinna vi oss på neutralt område.
