— 193 —
Hennes uppvaktning ryste af förskräckelse.
Sedan Bussy hade användt en dryg halftimme på att predika förnuft för hertigen och tvingat honom att inse hundra olika statsskäl, det ena viktigare än det andra, fattade han ändtligen sitt beslut.
Han lät sadla sin häst med krigsmundering, valde ut fem af de adelsmän, för hvilka Cathérine hyste största motvilja, och begaf sig i spetsen för dem långsamt ut att möta hennes majestät änkedrottningen.
Cathérine hade börjat tröttna — icke på att vänta, men på att grubbla öfver huru hon skulle hämnas på dem, som spelat henne detta elaka spratt.
Hon påminde sig den arabiska sagan om en upprorisk ande, som hölls fången i en kopparflaska, och som under de tio första seklerna af sin fångenskap lofvade ofantliga rikedomar åt den, som befriade honom, men sedan ursinnig öfver sin långa väntan svor död och fördärf öfver den, som öppnade locket.
Cathérine kände på samma sätt.
I början hade hon föresatt sig att visa idel huldhet och nåd mot de adelsmän, som skulle skynda ut att ta' emot henne.
Men nu gjorde hon ett löfte, att den förste, som infann sig, skulle drabbas af hennes vrede.
Bussy visade sig vid barriären i full rustning. Han spejade utåt med osäker blick — såsom man gör om natten, då man hör en ankommande snarare än man ser honom
— Hvem där? ropade han.
Cathérine hade väntat, att han skulle böja knä för henne. Hennes uppvaktande kavaljer betraktade henne, för att uppfånga hennes vilja.
— Gå tillbaka till barriären, sade hon. Man ropar: Hvem där? — Svara honom! Det är naturligtvis endast en formalitet …
Adelsmannen gick åter fram till barriären.
— Det är hennes majestät änkedrottningen, som vill aflägga ett besök i den goda staden Angers, förklarade han.
— Godt! svarade Bussy. Var då så god och vik af åt vänster! Åttio steg härifrån finner ni en sidoport.
— En sidoport! utbrast Cathérines utskickade. Vill ni, att hennes majestät skall hålla sitt intåg genom en låg sidoport?
Men Bussy fanns icke längre där för att ge svar.
Tillsamman med sina följeslagare, som alla skrattade i mjugg, hade han begifvit sig till den plats, där änkedrottningen, enligt hans instruktioner, skulle släppas in i Angers.
— Ers majestät hörde förmodligen? sade Cathérines sändebud. Man anvisar oss en sidoport!
— Ja, jag hörde det! förklarade Cathérine kallt. Vi begagna oss af den, eftersom man nu använder denna ingång.
