— 41 —
— Jag är verkligen ytterligt förvånad, madame! ni skulle fråga efter min blessyr, och så …
— Har han sårat er? utbrast Jeanne. Han har således slagits med er! Å, ser ni, att jag hade rätt …
— Nej, nej, madame — han har inte slagits alls, vår käre Saint-Luc, åtminstone inte med mig. Det är inte af honom jag fått min blessyr, gudskelof! Han har tvärtom gjort allt hvad han kunde för att jag inte skulle få den. Han bör själf ha sagt er, att vi äro lika goda vänner som Damon och Pythias.
— Han? Hur skulle han kunna det, då jag inte har träffat honom?
— Har ni inte träffat honom? Skulle det som portvakten sade, verkligen vara sant?
— Och hvad sade han?
— Att herr de Saint-Luc inte har varit hemma sedan klockan elfva igår afton. Har ni verkligen inte träffat er man sedan kl. elfva i går?
— Ack, nej!
— Men hvar kan han då vara?
— Det ämnade jag just fråga er.
— Ni, måste berätta alltsammans för mig, madame, sade Bussy, som började få en aning om rätta förhållandet. Det är verkligen alltför komiskt!
