— 212 —
— Hvad gör det er? Bara jag räddar er — eller hur? Låt mig se!
Doktor Rémy hejdade blodflödet från åderlåtningen och steg sedan upp.
— Öfverger ni mig? frågade grefven.
— Ni talar alldeles för mycket, min bäste herr grefve. Det skadar er, om ni talar för mycket. Och ändå borde jag kanske egentligen tillråda honom att gallskrika!
— Jag förstår er inte alls, herr doktor.
— Lyckligtvis! Så, nu har jag åderlåtit er.
— Och sedan?
— Sedan beger jag mig bort och hämtar hjälp.
— Men hvad skall jag göra under tiden?
— Hålla er lugn — inte röra er ur fläcken! Andas så lätt ni kan, försök att inte hosta! Hvilket ställe ligger närmast?
— Slottet Méridor.
— Hvar går vägen dit? frågade Rémy, låtsande den fullkomligaste okunnighet.
— Antingen går ni öfver muren här och befinner er i slottsparken, eller också följer ni tätt efter muren tills ni kommer till grinden.
— Godt! Jag skall skynda mig dit.
— Tack, ädelmodiga människa! utropade Monsoreau.
— Om du visste till hvilken grad jag har varit det mot dig, tänkte Rémy, så skulle du tacka mig ännu mycket mer.
Rémy steg till häst och galopperade därifrån åt det håll, som Monsoreau hade anvisat.
Efter fem minuters förlopp var han framme vid slottet, hvars alla invånare sprungo omkring som en hop myror, hvilkas stack man har oroat. Det söktes öfverallt efter öfverhofjägmästarens lik, som man ännu ej hade funnit, därför att herr de Saint-Luc, för att vinna tid, hade uppgifvit orätt plats.
Nu slog Rémy ned bland de sökande som en meteor och tog dem med sig.
Han gaf sina befallningar med så mycken omsorgsfull ifver, att madame de Monsoreau betraktade honom med förvåning.
En obestämd tanke dök upp i hennes själ och fläckade för en sekund dess änglalika renhet.
— Och jag, som trodde, att han var Bussys vän! suckade hon; då Rémy vände om, åtföljd af folk, som medförde en bår, förbandsartiklar och friskt vatten, med ett ord allt, som behöfdes för en ordentlig förbindning af den sårade.
Eskulap själf skulle icke ha kunnat handla med större nit för patientens bästa än Rémy nu hade gjort, trots sin vänskap för herr de Bussy.
