— 43 —
— Ni gör mig allt mer och mer förvånad!
— Försök ändå!
— Hvad menar ni! Ni påstår, att Saint-Lucs gemål inte blir insläppt i slottet, men ändå vill ni ta mig med er dit!
— Visst inte, madame! Det är inte alls Saint-Lucs gemål, som jag vill ta med mig … En kvinna! Usch!
— Ni skämtar bara … det är grymt af er att gäckas med mig i min sorg!
— Ack nej — hör på, madame! Ni är tjugo år, har en högrest gestalt, svarta ögon och fyllig figur; ni är ganska lik den yngste af mina pager. Förstår ni mig — den där vackra gossen, som tog sig så bra ut i sin kostym af guldtyg i går kväll!
— Dårskaper, herr de Bussy! utropade Jeanne rodnande.
— Hör mig till slut! Jag ser ingen annan utväg än den jag föreslår. Ja eller nej! Vill ni träffa er man? Säg?
— Å, jag skulle vilja ge allt i världen för att få det?
— Nåväl! Jag lofvar att ni skall få träffa honom utan att ge någonting alls, jag!
— Men— men …
— Jag har redan sagt er på hvilket sätt.
— Nåväl, herr de Bussy — jag skall göra som ni vill! Säg er page, att jag behöfver en af hans dräkter och att jag skall skicka en af mina kammarjungfrur för att hämta den.
— Visst inte. Jag har hemma hos mig spritt nya dräkter åt de där slynglarna, afsedda för den första balen hos Henri III:s kungliga mor. Jag skall skicka hit den, som jag tror passar bäst till er figur. Sedan möter ni mig på angifven plats, t. ex. nu i kväll på rue Saint-Honoré i närheten af rue de Prouvaires, och så …
— Så?
— Följas vi åt därifrån till Louvren.
Jeanne brast ut i skratt och räckte Bussy sin hand.
— Förlåt mina misstankar! sade hon.
— Af hjärtat gärna. Ni förhjälper ju mig till ett äfventyr, som skall komma hela Europa att skratta. Det är jag, som blir er förbunden!
Han tog afsked af madame de Saint-Luc och vände om hem för att göra sina förberedelser till maskeraden.
Bussy och madame Saint-Luc sammanträffade samma afton på utsatt tid och ställe Om Jeanne icke hade burit den för Bussy väl bekanta kostymen, skulle han ej ha känt igen henne. Hon var förtjusande i sin förklädnad. Efter att ha växlat några ord, styrde de sina steg mot Louvren.
Vid slutet af rue des Fossés-Saint-Germain-l'-Auxerrois mötte de ett stort sällskap, som tog upp gatans hela bredd och stängde vägen för dem.
