— 237 —
— Ack! säger blygt en klosterbroder, som uppmärksamt betraktat Gorenflots minspel, jag tror att ni har rätt, vördige prior, klosterlifvet tröttar bestämdt vår vördnadsvärde fader Gorenflot.
— Å, inte precis det, säger Gorenflot. Men jag känner, att jag är skapad för ett lif i kamp och strid, såväl i politiskt som religiöst hänseende.
Medan Gorenflot säger detta, få hans ögon en förhöjd glans — ty han tänker på omeletterna och vinet hos mäster Bonhomet, han tänker på de glada måltiderna tillsammans med Chicot i den låga salen på »Corne d'Abondance».
Ända från den kväll, då Ligan proklamerades, eller snarare från dagen därpå, då Gorenflot återfördes till klostret, har han icke fått gå utom Sainte-Genevièves portar. Sedan kungen blef Ligans chef, måste medlemmarna fördubbla sin vaksamhet och försiktighet.
Och Gorenflot är så naiv, att han icke har haft en tanke på att begagna sig af sitt anseende bland klosterbröderna, för att få portarna öppnade för sig.
Man har helt enkelt sagt till honom:
— Det är förbjudet att gå ut, broder! Och han har icke gått ut.
Men man såg, att han förtärdes af en inre eld, som gjorde den lyckliga tillvaron i klostret tryckande för honom.
Och när priorn märkte, att hans nedslagenhet dagligen tilltog, sade han en morgon till honom:
— Dyre broder! Ingen bör strida mot sin kallelse. Er kallelse är att vara en Jesu Kristi stridsman. Gå ut i världen och fyll den mission, som Herren har ålagt er! Vaka blott öfver ert dyrbara lif och kom ändtligen tillbaka till den stora dagen!
— Hvilken stora dag? frågade Gorenflot, tankspridd genom sin glädje.
— Då vi fira Kristi Lekamens fest.
— Ita, sade munken med ytterligt djupsinnig min. Men på det att jag må kunna helt hängifva mig åt inspiration och predikan, måste ni ge mig litet pengar med på färden.
Priorn hämtade skyndsamt en välfylld börs, som han öppnade och räckte fram mot Gorenflot. Broder Gorenflot stack ned sin väldiga hand.
— Ni har naturligtvis bestämt er för någon viss text, eller hur, dyre broder? frågade Joseph Foulon.
— Det har jag.
— Vill ni säga mig hvilken?
— Gärna! Men ni ensam får veta den.
Priorn gick närmare Gorenflot och sträckte fram örat.
— Hör noga på!
— Jag hör.
