— 242 —
Han stod där och väntade till klockan nio. Just då klockan slog kom kuriren och gick ut.
Fem minuter därefter kommo åtta karlar gående. Fyra af dem gingo in i värdshuset,
— Ämna de resa under natten? undrade Bussy. Det vore en förträfflig idé af herr de Monsoreau!
Och allt tycktes verkligen ge stöd åt detta antagande. Natten var blid och himmelen öfversållad med stjärnor. Lätta vindfläktar flögo doftande och smekande genom luften.
Först bars bärstolen ut genom värdshusets port.
Efter den följde Diana, Rémy och Gerdtrude till häst.
Diana såg sig uppmärksamt omkring. Men grefven ropade plötsligt på henne, och hon måste närma sig till hans bärstol.
De fyra, som hade väntat utanför, tände nu sina facklor och gingo sedan två och två på hvardera sidan om båren.
— Godt! sade Bussy halfhögt. Om jag själf hade fått ordna alla detaljer för kortegen, skulle jag alldrig ha kunnat göra det bättre.
Han gick in igen, lät sadla sin häst och följde sedan efter de resande.
Nu behöfde han icke frukta att ta miste om vägen, eller att förlora kortegen ur sikte. Facklorna utvisade tydligt och klart hvar den drog fram.
Monsoreau tillät icke Diana att aflägsna sig från honom en enda sekund.
Han samtalade med henne, eller rättare sagdt grälade på henne.
Att hon hade tagit hertigen med sig till drifhuset var ett ämne för outtröttliga kommentarier och giftiga anspelningar.
Rémy och Gertrude tycktes vara på mindre god fot med hvarandra. Eller egentligen förhöll det sig väl så, att Rémy icke ansåg det längre nödvändigt att vara förälskad i Gertrude, sedan Diana var förälskad i Bussy.
Kortegen färdades framåt under det att det ena paret disputerade och det andra gjorde sura miner. Bussy följde så tätt efter, att han ständigt hade dem inom synhåll. För att underrätta Rémy om att han fanns i närheten, satte han plötsligt en liten hvisselpipa af silfver, med hvilken han brukade tillkalla tjänarna i sitt hotell, för munnen, och lät höra en skarp och långdragen hvissling.
När denna pipa ljöd i Bussys hus, skyndade både människor och djur att efterkomma dess maning.
Vi säga med afsikt både människor och djur. Ty i likhet med alla kraftiga män roade sig Bussy med att dressera ilskna hundar, okufliga hästar och vilda falkar.
Och vid hvisselpipans ljud darrade alla dessa djur.
