— 250 —
brottslingen- — och kunna bura in honom på ett säkrare ställe än i Louvren, så låt oss för all del göra det, Henri!
— Den där inledningen behagar mig, förklarade kungen.
— Du har rätt god smak, min son, förklarade Chicot. Jag fortsätter således!
— Gör det!
— Men om han nu inte skickar någon ambassadör — hvarför låter du då dina vänner böla på det där sättet?
— Böla?
— Ja, du förstår mig nog! Jag skulle ju säga “ryta”, om det vore nåon möjlighet att jämföra dem med lejon. Men nu säger jag i stället “böla”, därför att… Nåja, Henri, min gosse — man kan verkligen må illa af att se de där vanvettingarna, skäggigare än aporna i ditt menageri, bära sig åt som småbarn och försöka skrämma gamla människor med att ropa: Bu! Bu! Och om nu hertigen ingen ambassadör skickar, så inbilla de sig naturligtvis, att det är de, som ha skrämt honom! Du skall få se, huru de sedan ska' hofvera sig!
— Du glömmer, att du talar om mina vänner, mina enda vänner! sade Henri.
— Vill du låta mig förtjäna tusen guldmynt, o konung? frågade Chicot.
— Hvad menar du?
— Slå vad med mig, att de där herrarna förbli dig trogna i alla skiften! Och jag skall visa dig, att jag innan i morgon afton har lockat ifrån dig minst tre af de fyra.
Chicot talade med så mycken öfvertygelse, att kung Henri blef tankfull. Han gaf intet svar.
— Jag tror att du ser tankfull ut, min son! sade Chicot. Du måste vara klyftigare än jag har trott, ty du börjar vädra sanningen.
— Nå, hvad råder du mig till?
— Jag råder dig att vänta, kung Henri! Halfva kung Salomos visdom ligger förborgad i det ordet. Kommer här en ambassadör, så håll god min! Kommer det ingen, så kan du göra hvad du vill, men du bör inte låta dina unga slynglar förolämpa din bror. Han är en stor skurk, det vet jag mycket väl, men han är i alla fall en Valois. Döda honom, om du har lust — men, för namnets skull, förnedra honom inte! Det är för öfrigt en sak, som han sköter alldeles ypperligt på egen hand.
— Du har rätt, Chicot!
— Seså, nu har du återigen nya lärdomar att tacka mig för! Men jag räknar inte så noga med dem nu längre. Och nu får du lof att låta mig sofva. Henri! Jag har under en hel vecka varit tvungen att oupphörligt dricka en munk pirum, och efter sådana kraftansträngningar måste man ha tid att repa sig.
