— 266 —
— Vill han således slåss med oss alla fyra på en gång? frågade d'Epernon.
— Alla fyra, svarade Saint-Luc.
— En och en? frågade Schomberg.
— En och en eller alla på en gång, hvilket ni behaga, mina herrar!
De fyra adelsmännen sågo förbluffade på hvarandra. Quélus var den, som först bröt tystnaden.
— Det är ju ett mycket vackert anbud af herr de Bussy, sade han, högröd af vrede, men huru litet vi än duga till, kunna vi likväl hvar och en sköta sitt. Vi antaga grefve Bussys utmaning den ene efter den andre. Eller kanske det skulle vara bättre …
Quélus såg på sina vänner, hvilka utan tvifvel visste, hvad han tänkte, ty de nickade instämmande.
— Det vore kanske bättre att slumpen får afgöra, hvilken af oss som skall ha den äran att slåss med herr de Bussy, eftersom vi naturligtvis inte ha för afsikt att mörda den högsinte grefven, fortsatte Quélus.
