— 270 —
— Jo, ni ä' just älskvärda, ni, med edra uppoffringar! Tro ni inte, att också vi måste underkasta oss sådana! Tänk, att bara riskera att bli söndersliten af en sådan tiger som den där Monsoreau! Att dag efter dag försvara sig mot honom med en styrka och en viljekraft, hvartill ej ens Simson och Hannibal kunde uppvisa maken -— kallar ni inte det för hjältemod? Å! Diana är sublim i mitt tycke — jag skulle aldrig ha kunnat göra fjärdedelen af det hon gör dag efter dag!
— Jag tackar så mycket! sade Saint-Luc med en ironisk bugning, som kom Jeanne att brista i skratt.
Bussy såg tveksam ut.
— Tänk, att han besinnar sig! utropade Jeanne. Att han inte genast faller på knä och erkänner sin förvillelse!
— Ni har rätt, grefvinna, sade Bussy. Jag är endast en man — det vill säga en ofullkomlig varelse, underlägsen den enklaste kvinna.
— Det är verkligen lyckligt, att ni ändtligen har blifvit öfvertygad om sanningen, förklarade Jeanne.
— Hvad befaller ni mig att göra?
— Ni skall ofördröjligen gå på visit till …
— Till herr de Monsoreau?
— Å, hvad ni pratar! Till Diana naturligtvis!
— Men de båda äro ju ständigt tilsammans?
— Kommer ni ihåg den stora apan, som brukade bita madame de Barbezieux's gäster, när hon blef svartsjuk på dem?
Bussy brast i skratt, Saint-Luc likaså, och Jeanne följde exemplet. Deras hjärtliga munterhet lockade massor af hofmän och hofdamer till slottsfönstren.
— Nu går jag på visit till herr de Monsoreau, sade slutligen Bussy. Farväl madame de Saint-Luc!
Hvarefter de skildes, sedan Bussy hade i tysthet ombedt Saint-Luc att icke förråda någonting om den utmaning, som han hade tillställt de fyra gunstlingarna.
Bussy begaf sig verkligen direkt till herr de Monsoreau, som fortfarande låg till sängs och uppgaf ett glädjerop, när han fick se hvem som kom.
Rémy hade nyss förklarat, att hans sår skulle vara läkta inom tre veckor. Diana lade ett finger mot munnen, det var hennes sätt att hälsa på honom.
Bussy måste nu berätta för Monsoreau om det uppdrag han hade fått af hertigen, om sin audiens på hofvet och det dåliga mottagande han hade rönt af både kungen oeh hans favoriter, som hade visat sig mycket kyliga.
