Den här sidan har korrekturlästs

— 281 —

Hertigen tycktes emellertid icke lägga märke till den. Han närmade sig den sjuke med ett småleende på läpparna.

— Hvar jag än har en vän, som lider, besöker jag honom för att få veta, hur det står till med honom, svarade han.

— En vän, sade ers höghet, tror jag?

— Ja, min käre grefve. Hur är det med er?

— Mycket bättre, ers höghet! Jag kan vara uppe och gå omkring hvart jag vill — om åtta dagar är jag säkert fullkomligt återställd.

Diana mottog sin älskare med öppna armar.

— Är det er läkare, som. har ordinerat Bastiljens luft åt er? frågade hertigen med den oskyldigaste min i världen.

— Ja, ers höghet.

— Hade ni det inte bättre i er förra bostad?

— Nej, ers höghet. Det kom alldeles för mycket folk på besök. Och det blef tröttsamt i längden.

Monsoreau uttalade dessa ord med ett eftertryck, som hertigen mycket väl märkte. Men han låtsade likväl om ingenting.


Diana. II.18*