Den här sidan har korrekturlästs
— 301 —
— Hvem låg på lur med en musköt på tjugu stegs afstånd från er port i kväll?
— Det var jag!
— Och under tiden hade ni — eller rättare sagdt er hustru — besök af en man.
— Såg ni honom gå in?
— Jag såg honom komma ut — genom fönstret.
— Och ni kände igen honom?
— Ja, svarade hertigen.
Monsoreau störtade emot hertigen med dolken i hand.
— Säg mig hans namn, utbrast Monsoreau, säg mig det — eller jag svarar inte för hvad jag gör!
Hertigen förde handen öfver pannan, under det att ett nästan omärkbart småleende krusade hans läppar.
— Grefve de Monsoreau! sade han. Jag svär vid min furstliga ära, vid Gud och vid min själs välfärd, att jag inom åtta dagar skall kunna säga er hvem den mannen är, som är er hustrus älskare.
— Ni har svurit det! utropade grefven.
— Jag har svurit det.
