— 321 —
— Hvarför det?
— Jag har ännu några småsaker att fråga dig om.
— Kan du inte fråga, medan man klär mig?
— Nej, jag vill hellre göra det, medan vi ä' ensamma.
— Skynda dig då! Tiden går.
— Hvad skall ditt hof företaga sig?
— Det följer mig.
— Och din bror?
— Han också.
— Nå, än lifvakten?
— Franska gardet med Crillon inväntar mig i Louvren, och schweizergardet inväntar mig vid klostrets port.
— Förträffligt! sade Chicot, Nu vet jag allt hvad jag behöfver veta,
Henri ringde själf på en klocka.
— Det blir en storslagen festlighet, fortfor Chicot.
— Jag hoppas, att Herren skall vara nöjd med vår trosifver.
— Det få vi se i morgon. Men säg mig nu, Henri, innan någon kommer in, om du ändå inte har någonting mer att säga?
— Nej, hvad skulle det vara? Har jag glömt någon detalj af festprogrammet?
— Å, det är inte det jag menar.
— Nå, hvad menar du då?
— Ingenting.
— Men hvarför frågar du då …
— Är det alldeles bestämdt, att du går till Sainte-Genevièves kloster?
— Ja visst!
— Och att du stannar där öfver natten?
— Jag har lofvat det.
— Nå, om du inte har någonting mer att säga mig, min son, så skall jag i stället säga dig en sak, och det är att ditt program inte alls behagar mig.
— Hvad?
— Och när vi ha ätit middag, så skall jag meddela dig ett annat förslag, som jag har tänkt ut.
— Gör det! Jag samtycker kanhända att ändra ceremonielet.
— Det gör du nog inte, min son — men det gör alldeles detsamma.
— Hvad menar du?
— Tyst! Jag hör din betjäning därute i förmaket.
Portiererna lyftes upp, och kungens barberare, parfymör och kammartjänare kommo för att bemäktiga sig hans majestäts höga person
