— 323 —
Under tiden sade Monsoreau med låg röst till hertigen:
— Det ser ut, som om ers höghet skulle vilja drifva mig i landsflykt.
— Det måste väl tillkomma öfverhofjägmästaren att anordna kungens jakter, eller hur? sade hertigen skrattande.
— Jag vet det, svarade Monsoreau, och jag förstår alltsammans mycket väl. I morgon är det slut på det åtta dagars uppskof, som ers höghet förbehöll sig, och ers höghet föredrar att skicka mig till Compigène framför att hålla sitt löfte. Men ers höghet må akta sig! Innan kvällen kan jag med ett enda ord …
Hertigen grep herr de Monsoreau om handleden.
— Tyst! sade han. Ty i annat fall skall jag laga att ni verkligen måste resa?
— Hvad menar ers höghet?
— Er resa till Compieègne blir naturligtvis bekant för alla, eftersom befallningen är officiell.
— Än sedan?
— Och ni skall naturligtvis inte resa, utan ni skall i stället gömma
