— 324 —
er i närheten af er bostad. Tror man er vara bortrest, så infinner sig naturligtvis den, hvars namn ni vill veta. Nå, resten är nu er egen sak, skulle jag tro, ty jag har inte förbundit mig till någonting vidare.
— Aha! Var det meningen? sade Monsoreau.
— Ni har ju mitt ord, sade hertigen.
— Jag har någonting ännu bättre — jag har er underskrift, ers höghet!
— Guds död! Det måtte jag väl veta!
Hertigen lämnade Monsoreau och gick fram till sin bror. Aurilly lade sin hand på d'Epernons arm.
— Det är gjordt! hviskade han.
— Hvad då? Hvad är det, som är gjordt?
— Herr de Bussy kommer inte att slåss i morgon, — det svarar jag för!
— Och hvad skall hindra honom därifrån?
— Det kan ju vara likgiltigt. Hufvudsaken är väl att han inte slåss.
— Om denna profetia går i uppfyllelse, lofvar jag er tusen dukater, min käre häxmästare!
— Mina herrar! sade kung Henri, hvars toalett nu var fullbordad? Vi bege oss till Saint-Germain-l'Auxerrois!
— Och sedan till klostret Sainte-Geneviève? frågade hertigen.
— Ja! svarade kungen.
— Ja, det kan du lita på, sade Chicot för sig själf, i det han med tankfull min spände på sig sin värja.
Henri III gick ut i galleriet, där han väntades af hela sitt hof …
Dagen förut på kvällen, då allt var afgjordt mellan Guiserna och deras bundsförvanter från Anjou och herr de Monsoreau kom hem till sig, fann han Bussy där på besök.
Vid tanken på att den unge adelsmannen, för hvilken han fortfarande hyste mycken vänskap, icke hade någon aning om de viktiga händelser, som stundade, beslöt han sig för att varna honom.
— Min käre grefve! sade han, vill ni tillåta mig att ge er ett råd?
— Mycket gärna, herr de Monsoreau, svarade Bussy.
— I ert ställe skulle jag i morgon hålla mig på afstånd från Paris.
— Och hvarför det?
— Allt hvad jag kan säga er är att ni därigenom antagligen skulle undgå en ytterst farlig situation.
— En farlig situation, upprepade Bussy och såg grefven rakt i ögonen. Hvad menar ni med det?
— Vet ni verkligen inte alls hvad som skall hända i morgon?
— Inte det ringaste.
— På er heder?
— På min adelsmannaära.
