— 325 —
— Och hertigen har inte anförtrott er någonting om det?
— Nej! Hertigen anförtror mig aldrig andra saker, än dem han kan säga åt hvem som helst.
— Men jag, som inte är hertig af Anjou — jag, som är mina vänner tillgifven för deras skull och inte för min egen — jag vill säga er, min käre grefve, att här förberedes mycket allvarliga ting tills i morgon. Hertigarne af Anjou och Guise ha nämligen anordnat en statskupp, som mycket lätt kan sluta med att kungen blir afsatt.
Bussy betraktade herr de Monsoreau med ett visst misstroende, men grefvens ansikte uttryckte den största uppriktighet och sanningsenlighet.
— Herr grefve, svarade Bussy, jag står i hertigens tjänst, det vet ni — det vill säga, att mitt lif och min värja stå till hans förfogande. Efter hvad jag vet, har jag aldrig gjort kungen något för när, men han hyser likväl agg till mig och låter aldrig ett tillfälle att såra mig gå sig ur händerna. Och i öfvermorgon — jag säger det till er, men inte till någon annan — i öfvermorgon skall jag sätta mitt lif på spel för att förödmjuka Henri af Valois genom hans gunstlingar!
— Ni är således besluten att bära följderna af en förbindelse med hertigen af Anjou? frågade Monsoreau.
— Ja, herr grefve.
— Ni vet kanske, hvarthän det kan föra er?
— Jag vet, huru långt jag själf vill gå. Huru stora skäl jag än kan ha att beklaga mig öfver kungen, skall jag aldrig lyfta min hand mot Herrens smorda. Det må andra göra! Men för öfrigt är det min plikt att följa hertigen och att försvara honom, om han råkar i fara.
Herr de Monsoreau försjönk i tankar och lade sedan sin hand på Bussys axel.
— Min käre grefve, sade han, hertigen af Anjou är en feg, trolös, lågsinnad, falsk människa, som af fruktan eller svartsjuka skulle kunna uppoffra sin trognaste tjänare och sin tillgifnaste vän. Följ en väns råd, grefve de Bussy — skilj er från hertigen! Tillbringa morgondagen ute på ert lilla landtställe vid Vincennes, eller hvar som helst för resten, men deltag inte i den festliga processionen.
Bussy fixerade honom skarpt.
— Men hvarför håller ni er då själf till hertigen? frågade han.
— Därför att jag i anledning af omständigheter, som röra min heder, behöfver honom ännu en liten tid, svarade Monsoreau.
— Således af samma orsak som jag, förklarade Bussy. Omständigheter, som röra min heder, fordra också att jag inte skall öfverge honom.
Grefve de Monsoreau tryckte Bussys hand, och de skildes.
Vi veta hvad som hände morgonen därpå vid kungens lever.
