— 334 —
fordras, förklarade d'Épernon. Guds död! När man gör en sak, bör det ske ordentligt. Han får inte komma undan!
— Har ni redan skaffat folk?
— Det är inte svårt att få! Här gå så många sysslolösa — gamla afskedade soldater och sådana …
— Men ni måste vara försiktig!
— Med hvad?
— Om saken misslyckas, så förråda de er, naturligtvis.
— Jag har ju kungen på min sida!
— Nåja, det är sant! Men kungen kan däremot inte hindra er från att bli dödad af herr de Bussy.
— Fullkomligt riktigt resoneradt, sade d'Epernon tankfullt.
— Jag skulle kunna göra er ett godt förslag, sade Aurilly, såvida ni inte har någonting emot att handla i gemenskap med en annan.
— Jag har ingenting emot någonting, som kan hjälpa mig att bli den där getingen kvitt.
— Nåväl! Er fiende har en fiende, som är svartsjuk på honom.
— Aha!
— Och det till den grad, att han redan har lagt en snara för honom. Men det fattas honom pengar! Med edra sextusen dukater skulle saken kunna ordnas till både er och hans belåtenhet. Ty ni håller ju inte så fasligt mycket på att själf få njuta äran af er motståndares död?
— Jag begär inte bättre än att min delaktighet förblir okänd.
— Skicka då edra män till den andre utan att uppge någonting för dem, så skall han nog sätta dem i arbete.
— Men jag måste veta hvem han är!
— Jag skall visa er honom i dag — i Louvren.
— Det är således en adelsman?
— Ja!
— Aurilly! Mina sextusen dukater stå nu genast till din disposition.
— Det är således afgjordt?
— Fullkomligt och oåterkalleligt! Och nu gå vi till Louvren.
Vi ha förut hört, att Aurilly under kungens lever sade till d'Epernon:
— Var lugn! Herr de Bussy kommer inte att slåss med er i morgon.
