— 54 —
— Eftersom ers majestäts bror säger det, svarade Bussy, så måste det ju vara sant. Den främste prinsen af blodet kan inte ljuga.
— Och ni beklagar er inte, fastän ni har fått detta värjstygn? sade Henri.
— Jag skall inte beklaga mig förrän man har skurit af min högra hand, så att jag blifvit urståndsatt att hämnas, ers majestät. Men jag hoppas, att jag likväl skulle kunna förskaffa mig hämnd med den vänstra, tillade den oförbätterlige duellanten.
— Oförsynte! mumlade Henri.
— Ni talade om rättvisa, sire, sade hertigen af Anjou. Nåväl! Skipa nu rättvisa — vi begära intet bättre! Befall att man anställer undersökning i denna sak och tillsätt en domare — man bör ta noga reda på hvem, som har tillställt striden och föranledt öfverfallet.
Henri rodnade.
— Nej, sade han, jag vill hellre slippa veta hvem som har orätt i denna sak — jag ger allesammans gemensam förlåtelse. Det är bättre att de ursinniga fienderna sluta fred; jag är ledsen öfver att Schomberg och d'Épernon äro förhindrade af sina blessyrer att närvara, Säg mig, ers höghet, hvem af mina vänner anser ni vara den blodtörstigaste? Det bör inte vara svårt för er att säga det, eftersom ni påstår, att ni såg dem med egna ögon.
