— 339 —
icke träda i stället för en, som har blifvit mördad och därför allmänt beklagas. Och dessutom ha vi förgätit, att om Kung Henri blir dödad, skall hertigen af Anjou göra anspråk på kronan.
— Må han komma med sina anspråk — gärna för oss! utbrast de Mayenne. Vår bror kardinalen har förutsett äfven detta. Hertigen af Anjou är inbegripen i sin brors tronafsägelse. Ty hertigen af Anjou har stått i förbindelse med hugenotterna och är därför ovärdig att regera Frankrike.
— Med hugenotterna? Är du säker på det?
— Ja visst! Kungen af Navarra var ju den som hjälpte honom att fly från Louvren!
— Aha! Mycket riktigt!
— Ja, allt detta har jag förutsett, sade kardinalen. Men det skulle ju kunna hända, att franska gardet med våld tvingar sig in i klostret, för att öfvertyga sig om att tronafsägelsen verkligen har ägt rum. Crillon är inte att leka med, och det skulle kunna falla honom in att säga till kungen: Här är fara för lifvet, må så vara! Men låt oss först och främst rädda äran!
— Det där är en sak som angår generalen, förklarade herr de Mayenne, och han har nog vidtagit sina försiktighetsmått. Vi ha åttio adelsmän här, och kunna således rätt länge uthärda en belägring, i synnerhet som jag äfven har låtit utdela vapen åt hundra munkar. Vi ha dessutom den fördelen att kunna fly med vårt byte genom den underjordiska gången, ifall vi skulle dra det kortaste strået.
— Och hvad har hertigen af Anjou för sig?
— Han har, nu som alltid, sviktat i farans stund. Hertigen af Anjou har begifvit sig hem till sitt hotell och sitter förmodligen darrande mellan Bussy och Monsoreau och väntar på bud från oss.
— Men det är väl här han borde vara, och inte hemma hos sig.
— Däri anser jag att ni bedrar er, min bror, förklarade kardinalen. Folket och adeln skulle därigenom lätt ha kommit på den tanken, att vi hade planlagt ett attentat mot hela den kungliga familjen. Och, som vi nyss sade, vi måste omsorgsfullt undvika allt sken af att vilja usurpera Henri III:s tron. Att ärfva den är en helt annan sak. Om vi låta hertigen af Anjou ha sin frihet och likaså änkedrottningen, så bli vi välsignade af alla och beundrade af våra anhängare, och ingen skall kunna anmärka det ringaste på oss. I motsatt fall få vi Bussy och ett hundratal andra farliga kämpar emot oss.
— Bah! Bussy skall duellera med kungens smekungar i morgon.
— Nå, då slår han ihjäl dem, och det vore inte illa. Sedan blir han naturligtvis en af de våra. Jag skall ställa honom i spetsen för en armé och skicka honom till Italien, där krig nog bryter ut med första.
