— 355 —
— Men herr de Monsoreau då?
— Han är i Compiègne och anordnar en jakt åt kungen, min käre Rémy.
— Är ni säker på det?
— Befallningen gafs officiellt i morse. Och sedan dess har jag hela dagen tackat Gud för denna oväntade lycka.
— Gå efter min värja, Jourdain! sade Rémy till ridknekten, som genast gick för att uträtta befallningen.
— Du har således ändrat dig? sade Bussy.
— Ja, jag skall följa er till porten — af två skäl.
— Hvilka då?
— Först och främst för att afvärja obehagliga möten under vägen.
Bussy smålog.
— Ja, skratta ni, herr grefve, sade Rémy. Jag vet ju alltför väl, att ni inte hyser den ringaste fruktan för sådant, och att jag i alla händelser skulle vara en dålig hjälpare, men man angriper i alla fall hellre en ensam man än två. Mitt andra skäl är att jag har en massa goda råd att ge er.
— Nå, så kom, min käre Rémy! Vi tala under vägen om Diana, näst lyckan att vara tillsammans med den man älskar, skattar jag glädjen att få tala om henne. Men det ser ut som om vädret vore en liten smula osäkert.
— Det är ett tredje skäl för mig att gå med. Ibland är himlen mörk och mulen och emellanåt klar. Jag älskar omväxling! — Tack Jourdain, sade Rémy därefter till ridknekten, som nu kom med hans värja.
Bussy tog doktorns arm och de begåfvo sig till fots bortåt Bastiljen.
Rémy hade sagt, att han hade en massa goda råd att ge Bussy, och de båda fotvandrarna hade knappt hunnit ut på gatan förrän den unge doktorn kom med alla möjliga latinska citat, för att öfverbevisa Bussy om, att han gjorde orätt i att besöka Diana just den kvällen, emedan man måste slåss dåligt, om man har sofvit dåligt.
Bussy smålog endast. Men Rémy höll fast vid sitt påstående.
— Ser du, Rémy, sade grefven, när jag får värjan i handen är det som mina muskler skulle få stålets smidighet och styrka, medan klingan å sin sida värmes och så att säga lifvas i min hand. Och sedan min värja sålunda har blifvit arm och min arm värja, kan det ju inte längre vara fråga om friska krafter eller lämplig disposition. En värja kan inte bli trött.
— Nej, men den kan förlamas.
— Var inte rädd!
— Ack, min käre grefve Bussy! fortsatte Rémy. Morgondagens strid blir en motbild till Herkules' strid mot Anteus — den blir någonting ojäm-
