— 358 —
— Alldeles säker.
— Kände han igen er?
— Jag tror det.
— Och ni voro endast fem?
— Jag och mina fyra vänner — ingen mer.
— Men han angrep er inte?
— Tvärtom! Han undvek mig, och det förvånade mig. När jag såg hvem det var, trodde jag, att jag skulle råka ut för en förskräcklig batalj.
— Hvartåt gick han?
— Bortåt rue de la Tixanderie.
— Ack, min Gud! utbrast den unge kirurgen.
— Hvad är det? frågade Saint-Luc, uppskrämd af Rémys ångestfulla ton.
— Herr de Saint-Luc! Här kommer att ske en stor olycka!
— Och hvem drabbar den?
— Herr de Bussy!
— Bussy! Guds död! Ni vet, att han är en af mina vänner — hvad är det?
— Han trodde att öfverhofjägmästaren var i Compiègne!
— Än sedan?
— Och han ville begägna sig af tillfället och …
— Nå, säg ut!
— Och han är för närvarande hos grefvinnan Diana.
—Aha! Det tyckes arta sig till en invecklad historia, sade Saint-Luc.
