— 360 —
Hon hade så mycket att säga honom — hon ville öfverlägga med honom om säkraste sättet för dem att fly. Ty nu visste hon, att hans lif var hennes lif och att hon ej kunde lefva utan honom, Och för honom gällde det icke endast att segra i morgondagens strid, han måste äfven vara betänkt på att fly för kungens vrede. Ty det var antagligt att Henri III aldrig skulle förlåta den, som bragte nederlag och död öfver hans gunstlingar.
— Ack, min Louis! sade Diana och lindade sina armar omkring Bussys hals, du är ju den tappraste man i Frankrike! Hvad behöfver du föröka din berömmelse? Du är redan så ärad framför alla andra, att det knappast vore ädelmodigt, om du ville fördunkla dem ännu mer.
Du gör det inte för att behaga andra kvinnor, ty du älskar ju mig, och du vill inte förlora mig för alltid, eller hur? Ack, värna ditt lif, min Louis! Jag manar dig inte att tänka på döden, ty jag tror inte, att det finns en man nog stark och mäktig att kunna döda min Louis, om icke genom förräderi. Men du kan bli sårad — det vet du! Kom i håg, att du blef sårad i strid mot samma motståndare förut en gång — då jag såg dig första gången.
— Var lugn! sade Bussy skrattande. Jag vill inte bli vanställd, och jag skall akta mitt ansikte.
— Akta dig helt och hållet, min Louis! Tänk, hvad du skulle bli bedröfvad, om du såg mig sårad och blödande — och besinna sedan
