Den här sidan har korrekturlästs
— 362 —
— Inga undanflykter, herr grefve — var god och lyd! Kärleken bevisas bäst genom att man lyder den man älskar.
— Nå, så befall!
— Dina ögon se trötta ut, och du behöfver sofva ordentligt i natt. Gå nu!
— Redan?
— Jag skall göra bön, och då skulle du bara störa mig.
— Man borde bedja till dig som till en ängel.
— Tror du inte, att också änglarna bedja till Gud? sade Diana och sjönk på knä på sin bönpall.
![](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/5/51/La_Dame_de_Monsoreau_II_1904_362.png/390px-La_Dame_de_Monsoreau_II_1904_362.png)
Diana kastade sig full af ångest till sin älskares bröst.
Hon lyfte blicken mot höjden och bad högt ur djupet af sitt hjärta:
— O, du milde Herre Gud i himmelen! Om du vill att din tjänarinna skall blifva lycklig och dö utan förtviflan — beskydda då honom, som har kommit i min väg; honom, som jag älskar och alltid skall älska!