— 370 —
sinnen spännas och utveckla sig i en nästan onaturlig grad. Han uppfattade icke allenast allt omkring sig med den mest underbara snabbhet, han tycktes rent af läsa sina fienders hemligaste tankar. Bussy var i detta ögonblick i ett tillstånd, då människan mest närmar sig fullkomligheten. Han var mindre än en gud, därför att han var dödlig, men han var i alla händelser mer än människa.
Så kom han på den tanken, att bästa sättet att få slut på striden vore att döda Monsoreau. Han sökte honom med blicken bland sina mördare. Men Monsoreau, som nu var lika kall och lugn som Bussy var irriterad, var sysselsatt med att oupphörligt ladda skjutvapnen åt sina handtlangare. Han höll sig hela tiden bakom bakom de öfriga, men lossade ett och annat skott i skydd af sina handtlangare.
Det var likväl ingen svårighet för Bussy att bana sig väg fram till Monsoreau. Han kastade sig midt in i den fientliga hopen, som genast drog sig åt båda sidor, och så stod han ansikte mot ansikte med sin fiende.
Monsoreau höll en nyss laddad pistol i handen, han riktade den mot Bussy och sköt.
Kulan träffade Bussys värja och bröt af den sex tum nedanför handtaget.
— Han är afväpnad! skrek Monsoreau. Afväpnad!
