— 371 —
Bussy tog ett steg tillbaka, lutade sig ned och tog upp sin brustna klinga.
Inom ett ögonblick hade han åter, med tillhjälp af sin näsduk, vapen i hand. Och nu började striden på nytt. Det var i sanning ett märkligt skådespel! En man så godt som utan vapen, men också utan sår, höll sex väl beväpnade män i schack, sedan han hade dödat lika många.
Kampen började, som sagdt, på nytt, och den rasade ursinnigare än någonsin. Alla de legda mördarna störtade sig öfver Bussy. Och Monsoreau, som mycket väl förstod, att Bussy skulle försöka skaffa sig ett nytt vapen från golfvet, drog till sig alla, som voro inom räckhåll för hans offer.
Bussy var helt och hållet omringad. Hans brustna, krökta klinga skälfde i hans hand, hans arm började förlamas af trötthet. Han såg sig nästan hopplöst omkring, då i detsamma ett af de förmodade liken reste sig på knä och räckte honom en lång och stark värja.
Det var Rémy, som samlat sina krafter för att göra sin käre grefve en vänskapstjänst.
Bussy uppgaf ett glädjerop och gjorde ett hopp bakåt för att befria sig från näsduken och den krökta klingan, som nu var öfverflödig.
Under tiden hade Monsoreau smugit sig fram till Rémy. Han sköt af en pistol tätt invid hans tinning.
Rémy sjönk ned med krossad hufvudskål denna gång för att aldrig resa sig mer. Bussy uppgaf ett sönderslitande rop, eller rättare sagdt ett rytande.
Sedan han nu åter hade fått ett medel att försvara sig, hade hans krafter förnyats. Han lät värjan hvina genom luften — högg af en handled på ett håll och skar upp en kind på ett annat.
Dörren hade emellertid blifvit utan bevakning.
Bussy kastade sig plötsligt mot den med hela sin kraft. Murarna skakade af den väldiga stöten, men riglarna ville icke ge med sig.
Utmattad af ansträngningen, lät Bussy sin högra arm sjunka, medan han med ansiktet vändt mot sina fiender försökte dra ifrån riglarna bakom sig med vänstra handen.
Medan detta pågick, fick han ett skott i låret och ett par lätta värjstyng i sidorna.
Men så hade han också lyckats att dra ifrån riglarna och vrida om nyckeln i låset.
I sublimt raseri gjorde han ett nytt våldsamt utfall och lyckades oskadliggöra den blodtörstigaste af banditerna. Strax därpå träffade han Monsoreau i bröstet.
Öfverhofjägmästaren utstötte en förbannelse.
