— 383 —
man till eskort, men skicka de andra med herr de Crillon till Hôtel d'Anjou för att hämta din bror.
— Hvarför det?
— För att han inte skall rymma ännu en gång.
— Tror du, att min bror …
— Har du ångrat, att du har följt mitt råd förut i dag?
— Nej, vid Gud!
— Nå, så gör då som jag säger!
Och Henri III gaf befallning åt öfversten för franska gardet att hämta hertigen af Anjou till Louvren.
Crillon hyste ingen öfverdrifven ömhet för hertig François; han åtlydde skyndsamt befallningen.
— Nå, och du? frågade Henri.
— Jag väntar på den helige broder Gorenflot.
— Och sedan kommer du till Louvren?
— Inom en timme.
— Adjö, Chicot!
— Gå, min son!
Kung Henri aflägsnade sig med sin eskort.
Chicot styrde nu kurs till stallet, och just då han kom in på bakgården, fick han se Gorenflot komma ridande på Panurge.
Den stackars ynkryggen hade aldrig haft en tanke på att försöka undfly det öde, som väntade honom.
— Seså, nu skola vi skynda oss, sade Chicot och tog Panurge vid betslet, ty man väntar på oss.
Garenflot bjöd ej till att göra det ringaste motstånd. Men han grät så hejdlöst, att tårarna runno i stora floder utför hans kinder.
— Det var ju det jag sa', mumlade han. -Det var ju det jag sa'.
Chicot höjde på axlarna och drog åsnan med sig.
LI.
CHICOT BEGRIPER HVARFÖR D'ÉPERNONS STÖFLAR ÄRO BLODIGA.
När kung Henri kom tillbaka till Louvren, fann han sina vänner redan i säng och i djup sömn.
Historiska tilldragelser ha en märkvärdig förmåga att förläna vikt och betydelsefullhet åt de omständigheter, som ha föregått dem.
De, som betrakta de händelser, hvilka skulle äga rum samma morgon — ty kungen kom ej tillbaka till Louvren förrän vid tvåtiden —
