— 389 —
— Hvar träffade ni honom? sade kungen till Crillon med en ton, som om hertigen alls icke vore närvarande.
— Ers majestät — hans höghet var inte hemma, men han kom strax efter sedan jag, enligt order, hade tagit hans hotell i besittning i ers majestäts namn. Och han arresterades utan att göra något motstånd.
— Det var lyckligt för honom det, förklarade kungen med föraktfull ton.
Därefter vände han sig till hertigen och sade:
— Hvar har ni då varit, hertig?
— Hvar jag än uppehöll mig, så kan ers majestät vara öfvertygad om, att jag hade ers majestät i tankarna, svarade hertigen.
— Jag vet det, förklarade Henri, och ert svar bevisar, att jag å min sida gjorde rätt i att äfven tänka på er.
Hertig François bugade sig lugnt och vördnadsfullt.
— Säg hvar ni var! uppmanade kungen och gick några steg närmare sin bror. Hvad hade ni för er, medan man arresterade edra medbrottslingar?
— Mina medbrottslingar? upprepade François.
— Ja, ni hör ju hvad jag säger! sade kungen.
— Ers majestät måste ha fått vilseledande upplysningar.
— Ånej! Den här gången skall ni inte komma undan, hertig. Det är slut med edra brott. Ni kommer inte heller nu att stöta mig från tronen …
— Ers majestät — lugna er, af nåd! Det är säkert någon, som har retat upp er mot mig.
— Usling! skrek Henri i häftigaste vrede, du skall få dö af hunger i en af Bastiljens fängelsehålor!
— Jag afvaktar ers majestäts befallningar, och jag välsignar dem, om de också bringa mig döden.
— Hvar var ni, hycklare?
— Jag arbetade på ers majestäts räddning — jag verkade för att er regering skall krönas med ära och lugn.
— Å, utbrast kungen häpen, hans djärfhet är verkligen oerhörd!
— Å! utbrast också Chicot och slog ihop sina händer af förvåning. Det måste ni berätta för oss, hertig — det bör bli en intressant historia.
— Jag skulle på ögonblicket berätta alltsammans för ers majestät, om ers majestät hade behandlat mig som en bror. Men eftersom jag blir behandlad som en brottsling, låter jag händelserna tala för mig.
Därefter bugade han sig ännu ödmjukare än förut för kungen och vände sig sedan till Crillon och dennes följeslagare.
— Hvem af er, mina herrar, sade han, vill åtaga sig att föra Frankrikes främste prins af blodet till Bastiljen?
